bf+4

idag är det dags. idag sätter dom igång mig. snart får jag träffa mitt lilla hjärta. snart får jag veta meningen med livet.

BF +3

var hos bm i tisdags och gjorde en hinnsvepning. bebis är så fixerad det går och ligger så bra man kan och är redo för världen. nu snart två dygn senare har ingenting hänt och jag blir tokig. nu räcker det. nu är det nog. över 11 månader gravid. fasen inte skoj.

halsbränna, molande värkar. sammandragningar. ont i ryggen. öm i livmodern. sjuklig trötthet. tung. svälld. dålig känsel i fingrar. ont i fingrar. klumpig. deprimerad. jävlat less.
det räcker som nu. nu har jag gjort det här. nu vill jag har ut min son och lära känna honom. visa honom världen och hur otroligt mycket jag älskar honom. mitt hjärta. mitt allt.

muren

när man förlorat tidigare så är det svårt att inte bygga den där skyddande höga muren runt om hjärtat, för man vill ju såklart inte förlora igen. nu när det är så nära till han kommer så förbereder jag mig både på lycka och sorg. och varje gång jag tänker en negativ och hemsk tanke så känner jag mig hemsk. "hur ska jag göra för att skydda mig själv om någonting går dåligt? vad ska jag göra då?" jag känner en skam i mina tankar men samtidigt måste jag tänka såhär ifall det skulle hända någonting, för att inte falla totalt och gå sönder. självklart hoppas jag på all lycka i världen och att allt kommer gå rätt.

min lilla prins. jag älskar dig mer än någonting annat på denna jord. du är mitt allt.
 
 
 

 "A mark for every breath you took, every blink, every sleepy yawn. One for every time you sucked your thumb, waved hello, closed your eyes and slept in the most perfect darkness. One for every time you had the hiccups. One for every dream you dreamed within me.

It isn't very pretty anymore. Some may even think it ugly. That's OK. It was your home. It's where I first grew to love you, where I lay my hand as I dreamed about who you were and who you would be. It held you until my arms could, and for that, I will always find something beautiful in it."

håll ut hjärtat, mamma fixar det.

ska utredas för graviditetsklåda. kliar som bara fan. får inte sova för det kliar så mycket.
ska iväg kring åtta och ta blodprov, fastande, så jag får varken äta eller dricka nå. är såååå törstig. självklart.

är så sjukt orolig att det är någonting med min lilla theo. så rädd att han inte mår bra. vet inte vad jag skulle ta mig till om jag förlorade honom. mitt lilla hjärta. håll ut, det ska ordna sig det här.

en annan pojke född i vecka 37.

http://www.youtube.com/watch?v=vTFXNgg8-9I

kan inte riktigt förstå att min son är såhär stor i mig nu. så jag längtar efter honom !

Anton Kristiansson - Vi förtjänar att bli lyckliga.

http://www.youtube.com/watch?v=dXSt-ex_mhs
 
 
jag låg på sängen du va bredvid mig
vissa saker är lätta och ta för givet
speciellt det man har eller människor man älskar och det som är bra i livet
det är lätt att man glömmer varandra
det är lätt att man drömmer om annat
såna stunder man tvivlar och allting känns skit 
är det lätt att man glömmer och stanna
och tänka efter frågor och svar
finns det någonting kvar, alla dåliga dar
känns det rätt, vi två, det vi har, blir det någonsin bra
brinner lågan för svagt, vi har nått en punkt där man antingen satsar allt eller bryter helt
men jag ger inte upp det vi har du och jag, det vi byggt ihop, det betyder mer
de vi har tillsammans är allt jag vet, alla gånger vi lovat oss aldrig mer
alla packade väskor, löften, förlåt, alla bråk, alla kalla spel
alla dörrar vi slängt igen, allting bra som för stunden känns längesen
alla gånger vi har lovat varandra att vi drar och aldrig någonsin mer kommer hem igen
 
men väntar du på mig
så väntar jag på dig

utanför på gatan där regnet faller ner, du vart tänker du gå nånstans
stanna fem sekunder, för det här blir alltid fel snälla lyssna på mig, förlåt för allt
kan vi spola tillbaka en timme för jag vill inte att du ska gå din väg
och nu står vi här som så många gånger förut, medans allting går isär
framför ögonen på oss, försök och förstå vad jag menar och inte va jag sa,
jag vill bara ha dig i hela världen, varför kan inget bara vara bra
varför måste det sluta i tårar och skrik, bråk och panik
bara exploderar, ur all kontroll, är att båda mår skit, jag förstår inte, vi kan väl resonera
som vanliga människor med alla andra, förutom varandra, hur svårt kan de va
men jag går vid din sida igenom eld, om det krävs för att vi ska få det bra
ingenting runt omkring mig känns alls lika stort som vi
ändå frågar jag mig hur vi tog oss hit
svett blod och slit och allting känns så orättvist
 
men väntar du på mig
så väntar jag på dig
för allt dem sagt om du och jag, allt som vi är och allt vi var
men vi förtjänar att bli lyckliga
men väntar du på mig
så väntar jag på dig.
RSS 2.0