är så fruktansvärt less och må såhär.
tung trött ledsen och irriterad. igår började jag storgråta två gånger och janne fick hålla om mig och trösta mig. idag hände det igen på stan och han fick sitta och hålla om mig på ett cafe. en liten flicka satt och stirra på mig och undrade säkert vad som hänt.
har en sån sorg i kroppen ibland. en äcklig jobbig ångest som gör så ont och det finns ingenting jag kan göra åt det. jävla hormoner. fattar inte att folk självmant går igenom detta tio elva gånger. förhoppningsvis har väll inte dom mina hormon toppar och dalar. fy.

jag är så redo nu. snälla bebis, bakas klar snart så vi får ses någon gång innan mamma din blir tokig. jag bara väntar känns det som. väntar på att få se dig för första gången.

känns som jag inte fått glädjas över mycket under dessa 10 månader som gravid, men det känns som att när han är ute så kommer jag äntligen få känna lyckan och slippa denna jobbiga oro.

Jag känner i mig att det är nära nu, att jag inte alls kommer gå hela vägen.
är så redo i mitt hjärta och jag vet att jag kommer sänka garden när den 14 har passerat. (innan 14 augusti är bebis premature och då är han färdigbakad)
han hickar varje dag vilket betyder att han tränar på andningen och det är så skönt och veta att han förbereder sig han med.
även har min foglossning börjat klättra ner från svanskotan till "öppningen". i min värld säger det mig att välldigt snart ska det ut en bebis där. även har jag känns några gånger, ungefär två gånger om dagen, långa smärtsamma sammandragningar. det riktigt äckelmolar i livmodern och man vet som inte vart man ska ta vägen. får blunda, ta djupa andetag och försöka lugna mig själv så gott det går. första gången det var så djupt och intensivt blev jag övertygad om att NU jäklart är det dags, men så tänkte jag att nä, livmodern tränar nog och jag har ju bara haft en lång. berättade för mig mor och hon blev nervös och sa "men det kanske ÄR dags". så jag fick lugna henne också och säga att om det är fler gånger efter denna, då ringer jag in till förlossningen :P

barnvagnen blev då hämtad igår och väskan är packad. alla vet vad dom ska göra när det är dags så har får kommer precis när han känner att han är redo.


älskade lilla du.

pappan är påväg hit, tanken är att vi ska prata om umgängesrätt. alltså hur mycket tid jag ska ha med bebis och hur mycket tid han ska ha. har en stor klump i magen och vill för allt i världen att det ska gå bra.
samtidigt måste jag "göra slut" med min pappa. han har fuckat upp sista chansen och det finns ingenting annat att göra än att radera han från vårat liv. han är ingen bra förebild för mitt barn och jag blir ledsen och illamående varje gång jag träffar honom. och så ska det ju som inte vara.
även ska svärmor hit idag och så ska vi reda ut allt tjafs. någonting säger mig att det kommer gå åt helvete.


jag önskar jag kunde slippa allt det här och bara få ligga på stranden och njuta av livet. vilket jag borde göra nu när jag är höggravid. ta hand om mig själv och bara vara. så bebis växer, mår bra och blir en stark person. är så less och gå runt varje dag och må dåligt över saker och sen få dåligt samvete och må dåligt över att jag mår dåligt samtidigt som jag är gravid eftersom det påverkar bebis också. crap.



enda bra är du, min son. jag älskar dig så enormt.