Jag känner i mig att det är nära nu, att jag inte alls kommer gå hela vägen.
är så redo i mitt hjärta och jag vet att jag kommer sänka garden när den 14 har passerat. (innan 14 augusti är bebis premature och då är han färdigbakad)
han hickar varje dag vilket betyder att han tränar på andningen och det är så skönt och veta att han förbereder sig han med.
även har min foglossning börjat klättra ner från svanskotan till "öppningen". i min värld säger det mig att välldigt snart ska det ut en bebis där. även har jag känns några gånger, ungefär två gånger om dagen, långa smärtsamma sammandragningar. det riktigt äckelmolar i livmodern och man vet som inte vart man ska ta vägen. får blunda, ta djupa andetag och försöka lugna mig själv så gott det går. första gången det var så djupt och intensivt blev jag övertygad om att NU jäklart är det dags, men så tänkte jag att nä, livmodern tränar nog och jag har ju bara haft en lång. berättade för mig mor och hon blev nervös och sa "men det kanske ÄR dags". så jag fick lugna henne också och säga att om det är fler gånger efter denna, då ringer jag in till förlossningen :P

barnvagnen blev då hämtad igår och väskan är packad. alla vet vad dom ska göra när det är dags så har får kommer precis när han känner att han är redo.


älskade lilla du.