är så fruktansvärt less och må såhär.
tung trött ledsen och irriterad. igår började jag storgråta två gånger och janne fick hålla om mig och trösta mig. idag hände det igen på stan och han fick sitta och hålla om mig på ett cafe. en liten flicka satt och stirra på mig och undrade säkert vad som hänt.
har en sån sorg i kroppen ibland. en äcklig jobbig ångest som gör så ont och det finns ingenting jag kan göra åt det. jävla hormoner. fattar inte att folk självmant går igenom detta tio elva gånger. förhoppningsvis har väll inte dom mina hormon toppar och dalar. fy.

jag är så redo nu. snälla bebis, bakas klar snart så vi får ses någon gång innan mamma din blir tokig. jag bara väntar känns det som. väntar på att få se dig för första gången.

känns som jag inte fått glädjas över mycket under dessa 10 månader som gravid, men det känns som att när han är ute så kommer jag äntligen få känna lyckan och slippa denna jobbiga oro.