obeskrivlig rädsla

idag skrev jag ett brev som jag tänkte lägga ut på bilddagboken. breven förklarar hur senaste tiden varit och vad som händer och sker nu och varför det blev som det blev. i brevet berättar jag även om missfallet och om den nya bebisen som växer inom mig.

två timmar senare sitter jag på psykiatrins toalett och stirrar på vad jag tror är ett rosa papper. jag är inte säker men jag är livrädd att det är blod. att denna graviditet kommer sluta i sorg den med.
idag tänkte vi berätta för alla om bebisen och våran lycka över att bli föräldrar, men nu är ingenting så säker längre..



håll ut
mammas hjärtat,
snälla
stanna kvar.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0