ska snart, när jag orkar, duscha och göra mig klar för dagen. vaknade tidigt idag, klockan sju, av att jag har jobbiga mardrömmar. jag var arg, så jävla arg på janne att jag fortfarande var arg när jag vaknade. och rädd blev jag, att ingenting någonsin kommer bli bättre. att vi kommer vara kvar i samma skit hela tiden.
idag ska jag till dietisten på sjukhuset och efter det ska jag till barnmorskan på vårdcentralen inne i stan.
och jag är rädd. rädd fortfarande att det är någonting som är fel och att jag bara inte vet om det. att bebis inte mår bra och att jag kommer någon gång snart hamna i samma situation som förra året. jag längtar så enormt tills om fyra veckor då det blir ultraljud. att få se hjärtat slå, att få se min son eller dotter framför mina ögon. verkligen få veta att han/hon är där inne i magen och har det gott. murarna är uppe för jag vågar inte släppa helt och älska bebis av hela mitt hjärta för jag är så rädd att jag kommer förlora hon/han igen.
trodde aldrig jag skulle känna såhär.