idag var det sista droppen för mig och jag kom till den punkten jag bara väntat på i flera månader. nu fick jag nog och sa som det var till sambon. jag la alla korten på bordet. som det ser ut så kommer jag söka lägenhet och vi kommer bo särbo så vi får en chans till att fixa vårat förhållande. jag vill vara med honom men jag kan inte och jag ser detta som den enda sista lösningen. för oss, mig och främst för bebis skull.
det är oerhört läskigt och skitjobbigt och jag har en äcklig ångest i min kropp som jag aldrig riktigt kännt förut. en sorg om att ingenting är som jag vill att det ska vara, fortfarande.