har idag varit på psykiatrin och det kändes skönt. det känsn alltid lika jobbigt innan. vill inte riva upp såren varje gång jag är där och måsta prata om allt skitjobbigt som händer just nu. men för var gång så blir det enklare. idag gick jag därifrån med mer svar än tidigare och några steg närmare besluten.
så just nu sitter jag och skriver en lista över hur jag vill att saker och ting ska vara. vad jag förväntar mig av janne och hur jag själv vill agera utifrån mina behov.
målet är att tänka mer på vad JAG VILL och inte vad Janne behöver. jag glömmer mig så enkelt och det får jag sluta med snart. det VILL jag verkligen sluta med.

älskade älskade sinnenas atelje, anna och sara. vad ni har räddat mig. önskar jag hade modet att visa er hur tacksam jag är. varje dag fylls jag med värme och en sån enorm tacksamhet. "tack vare ateljen..." säger jag flera gången om dagen nu. och det är verkligen så. hade jag inte ateljen så hade denna tid varit så otroligt mycket svårare. jag kan inte en föreställa mig hur det skulle se ut. så tacksam är det minsta man kan säga.
och så otroligt avis jag är på de som fick gå det igen ! känner verkligen jag hade behövt gå den en gång till. men dom rekommenderade att jag var färdig så man får väll lite på deras omdömen.


imorgon ska jag på möte med några damer som ska erbjuda mig hjälp. vad för sort vet jag inte men de ska då visa vad som finns därute i kommunen. sen om jag vill ta emot det eller vad det nu är som finns, det får vi vänta och se. lite läskigt är det men samtidigt känns det skönt.

 

 

 

får påminna mig varje sekund

att hur det än blir
så blir det
nog bra...